Runt och runt i cirklar, men alltid påväg någonstans.

Det är inget fel på mitt jobb. Det är bara så att jag vet att det inte är det jag vill göra i resten av mitt liv. Jag älskar inte att gå till jobbet, det finns det nog ingen som gör varje dag. Däremot vore det ju fint om det kändes som man gjorde det någon gång då och då, man blir så väldigt trött annars. Det är inte bra för någon, man är alltid lite för trött för att bry sig tillräckligt. Det har tagit emot i snart 2,5 år. Nu tar det snart stopp på riktigt.

I december tar mitt vikariat slut och då tänker jag låta det göra det. Sen blir det två veckor i Thailand (exakt vart är fortfarnade ett frågetecken, det va visst inte så lätt). Efter det vet jag inte så mycket, både läskigt och skönt. Någonstans finns det väl ett jobb, här eller i stockholm.

I höst tänker jag läsa på Konstskolan i Stockholm ett år. Knasigt, antagligen. Men jag har inte släppt den tanken på 1,5 år och nu tänker göra som jag själv vill. Leva lite (mer än någon vecka i taget) Så nu vet ni , om det fortfarande är någon som läser (för vissa kanske inte helt oväntat, ni som har hört mig älta förr) .

Inväntar år 2011.

Lever på hoppet.