Så plockar jag upp dig ur ditt ingenting.

I torsdags var jag i Norrköping (alldeles själv utan att tappa bort mig) för jag kan inte sluta tänka på möjliga former, ytor och lödningar. En liten stund ska jag vara fattig och lycklig. Just nu är det värt det. Mitt liv. Inte ditt. Jag tror vi nästan dog väntande på nått som skulle ta oss därifrån. På nått som aldrig kom. Jag tror jag förtstod när ågensten rann ner för väggen. Smutsvit. Jag vet att jag fick nog. Jag sprang min själ till ro.