borttappad strof.

Klä in dig i wellpap för du kommer skadas, ge dig aldrig hän.

2011-04-18T16:12:00.005+02:00

Kladd.

Bank.

Här i sätet bakom ditt sitter jag och håller fast ett regn.

2011-04-02T12:25:00.005+02:00

Jag har inte lyssnat på Helen Sjöholm sedan hon var Kristina. Jag har inte ens lyssnat på Helen sedan hon var med i Chess. När jag började lyssna på Helen var hon typ med i Chinarevyn. Första gången jag såg och hörde Helen (när jag visst vem hon var) var i Allsång på Skansen och Du är min man var väl inte helt och hållet min kopp te. Däremot föll jag pladask när hon sittadens i en fåtölj i Tv-huset sjöng Stefan Sundströms Ställ till med kalas. Inget direkt framträdande utan bara sådär enkelt. Så var det. Jag är en sån människa som snöar in på saker och ting, det går inte att stoppa. Helt jäkla insnöad blev jag i alla fall. Mycket texter. Många stora frågor. Mycket ångest.

Igår var det konsert och jag är glad att jag lyckade komma iväg den här gången, för det va bra. Några tanter va tydligen missnöjda att hon inte sjöng mer musikal. Det är inte jag, Billy Joel passar bra. Inte mycket tid spänderades vid micstativet. Det bästa var nog en låt av Tomas Andersson Wij Ett slag för dig. Energi. Kortversionen av Aniara var också bra, alldeles lagom. Roligas var helt klart blandbandet med låtar från 84-85, ihopvävt med historier om äckliga kyssar, tonårsrevolt (att vägra följa med familjen till våffelhuset) och en resa till paris.

Helen är alltid kvalite.

Du såg jag kom från ensamhet

2011-04-01T10:54:00.002+02:00

Klar.

Har stått där och stampat.

2011-03-31T11:38:00.006+02:00

Världens finaste lilla lägenhet är snart såld. Lite sorgligt, men att bo två stycken på 26 kvm är inte för oss. Så vi letar vidare medans vi konstaterar att det bara blir dyrare och dyrare (folk är berädda att betala mer och mer, herregud!). Nån som behöver en soffa, ett matbord, ett par stolar eller en blå tv med inbyggd video (väldigt hippt inte sant)?

Måndag och tisdag den här veckan var våran helg, med fullt upp i Stockholm. Robyn på Cirkus. Pernilla Andersson på Södra Teatern. Och Johan Rheborgs fotoutställning på Konst & Folk. Ganska stora kontraster. Från fullt ös på Cirkus via en liten fotoutställning till gitarrspelade brudar på Södra Teatern. Gillade allt, även om det där med gitarrspel och texter är lite mer min grej (fast vem säger nej till en gungande läkatre på Cirkus särskilt när man får sjunga dancing queen?). Anna Stadling gästar dessutom turnén och det var ju inte helt fel, inte alls. Hon stod för minst lite stora gåshudsattacker som Pernilla Andersson. Lyssna och njut gott folk. På båda två.

Nu väntar två dagar med besök till Norrsköping. Silversmide och Helen Sjöholm (försök nummer två, kräksjuka låt mig va). Fast först är det dags för att plugga lite körkortsteori. Hur ska det gå? Ja själva teorin är jag inte direkt rädd för, mer själva det faktiska körande av en bil.

Så plockar jag upp dig ur ditt ingenting.

2011-03-21T16:56:00.007+01:00

I torsdags var jag i Norrköping (alldeles själv utan att tappa bort mig) för jag kan inte sluta tänka på möjliga former, ytor och lödningar. En liten stund ska jag vara fattig och lycklig. Just nu är det värt det. Mitt liv. Inte ditt. Jag tror vi nästan dog väntande på nått som skulle ta oss därifrån. På nått som aldrig kom. Jag tror jag förtstod när ågensten rann ner för väggen. Smutsvit. Jag vet att jag fick nog. Jag sprang min själ till ro.

En miljon på banken men ingenting att leva för.

2011-02-18T10:01:00.003+01:00

Tänkte skriva av mig. Jag är väldigt medveten om att det inte är synd om mig, men min värld är väldigt liten just nu. Den består av mig, en dator och ett jäkla massa sökande. Jag behöver ett jobb, en lägenhet som är större än den jag har och en valp (så mycket att jag till 70% är seriös). Jag tror det bottnar i att jag redan börjar lida av att jag inte har något vettigt att ödsla min energi på, för jag lovar er att det inte räcker med allt detta sökande. Det är jag som har ställt till det för mig själv och jag borde antagligen gått i terapi istället för att säga upp mig, men det va som om det var oundvikligt. Dålig förklaring, men det är vad jag har.

Mot det värsta stället på jorden. Platsbanken.

Little darling, it's been a long cold lonely winter.

2011-02-14T13:43:00.003+01:00

Thailand är landet där man kan äta en bra middag för två för allt mellan 20-300 kr. För 20 kr får man den bästa maten och servicen. Där det är onödigt leta etfter ett övergångställe för bilar, tuktuks och mopeder stannar inte ändå. Där folk bor i hyddor men har en sprillans ny bil. Där salt finns i pepparkaren och tvärt om. Där det inte finns några som helst gränsvärden för färgämnen i mat och dryck. Där det finns vit sand och väldens bästa vågor att bada i.

Är hemma igen efter två veckor i Thailand. Det är kallt här, jävligt kallt. Det är ju i alla fall sol. Vad jag förstår så har det varit värre och det vet jag inte om jag hade pallat. När man går runt i flip-flop i två veckor är det svårt att minnas att strumpor existerar. Omställning från snö till sol va lite lättare. Herregud, hur har man överlevt utan en solsemester under vintern. Det ger för tusan hopp om livet.

När det blåser på månen ska du ta mig härifrån?

2010-12-21T11:31:00.002+01:00

Inte för att jag tänker överge bloggen, inte för att jag tror någon skulle gråta över det. Men twitter är inte helt dumt (nu när fler och fler blir föräldrar till iphones eller liknade). Känns ofta mer lagom än bloggen.

The pusselspel

Ses där?

Söker orden som för evigt bär min sanning

2010-12-03T13:54:00.004+01:00

Har gjort ännu en djupdykning i Eva Dahlgrens låtskatt. Det är lite ett under hur den i stort sätt har gått mig förbi. Textnörden i mig har måste ha varit döv på båda öronen. Sambon och jag gjorde varsinn topp 25 som tillsammans bildade en samling på 37 låtar (ett lagom udda nummer) Resultatet: ev gud

Och något från en riktigt bra årgång:

Bara så ni vet har vi en Kanin i köket. The Kanin. Ingen är som den.

Efter allt jag försummat som hann ifatt mig till sist

2010-11-18T16:51:00.004+01:00

Min uppfattning om Billy Joel är begränsad till en cd-singel som jag fick av min pappa, någon gång på 90-talet. In the middle of the night. Låten kan eventuellt funnits på något inspelat band innan dess (kanske på andra sidan av UB40:s Promises and Lies). Vi lyssnade mycket på musik i vår bil, jag undrar om det inte va så att bilen fick en cd-spelare innan vi hade en i huset. Kanske inte, men mycket av vår musik bodde i bilen. Fortfarande är en av min favoritsaker att lyssna på bra musik sittandas i en bil. Total avkoppling.

Det jag skulle komma till är att jag uppskattar att den där låten nu med svensk översättning befinner sig på fröken Sjöholms nya skiva. De ger en speciell känsla de där låtarna som spelades i den röda volvon med taklucka. Lyssnar.

Även om jag vet att floden är djup
går jag dit om nätterna och står där ett tag
Och en dag ska jag nå ända ner
ner till flodens botten på ett andetag

Om jag lägger mig ner för att dö...

2010-11-14T14:45:00.006+01:00

Inga stordåd, ville bara testa kameran nu när jag förstår mig på några fler knappar. Jag ger er Linköping en grå och trist söndag, för att undvika min egen söndagsångest.

mer

Jag som var ett barn då

2010-11-13T14:57:00.005+01:00

Dagens tema: Helen Sjöholm. Måste uppdatera mig. Vad händer mer än att hon är med Kupe (en glad överaskning på tåget till Stockholm i måndags) och hänger på Rival för att se Eva Dahlgren (nice, bra smak). Fick hon med sig sin kappa hem eller var det någon som slog till på erbjudandet att checka ut alla jackor?

Nya skivan kommer visst nästa vecka. Jaha, det är visst redan november. Bra att man har stenkoll. Bara vänta på att den dimper ner i brevlådan. Hoppas på att den går ner i brevinkastet så jag slipper gå och hämta den (så lat). Vi är visst i Thailand när Helen har konset på Rival. Hoppsan, mindre lyckat. Som tur var är vi hemma till 24 feb när hon kommer hit. Bokat och klart.

Och så Stadsteatern, Aniara 4 dec. She's back.

Kan relatera till det där med en musiknördig sambo...

Ursäkta ska spendera några timmar på youtube (efter jag hämtat tvätten i tvättstugan)

Ingen är som jag

2010-11-11T14:36:00.005+01:00

Är mellan två nattpass, vaknade en timme tidigare än alarmet jag ställt. Trött men kan inte sova mer. Händer bara när man jobbar natt, konstigt. Sparar det till som betalning av lycko-kontot. Jag undrar vad det räcker till? Hur många poäng är det värt?

Ibland njuter man nog upp hela kontot på en gång. Eva på Rival i måndags. Inte uttråkad en sekund, underbar komisk taiming och mycket tänkvärt. Mycket intelligent. Stickspår från huvudbangården, känns bekant. Min fråga är dock hur tusan jag vet vad som är vad? Hur vet jag att det är huvudbangården och inte ett stickspår? Kan man halka på en nytt stickspår ur ett annat stickspår? Jag tror jag behöver en fortsättning. Återvänder gärna.

Det är alltid klass på underhållningen på Rival (och på drinkarna för den delen).

Kärlek, lycka och lugn men i mej finns ändå tomma rum.

2010-10-31T15:13:00.008+01:00

Thailandresan är i stort sätt klar. Det har varit mitt projekt (ja, vårt projekt) ett tag nu och nu är det typ bestämt. Idag var jag alltså tvungen att hitta ett nytt projekt, titta på lägenheter och jobb är lite tidigt (fast det gör jag ändå). Står hanfallen inför vad. Måste ha något eftersom mitt jobb gör mig tom och samtidigt stressad, vilket gör att jag har svårt att njuta av att jag är ledig (jag vet, stackars lilla mig). Min bättre hälft föreslog att jag skulle ta med kameran ut, "finkameran" (inte min) var inte laddad och nu har det bra kameraljuset försvunnit. Sitter istället och tittar på Johan Rheborgs fotografier, önskar att man hade nördat ner sig i fototeknik som man kunde ta sådana bilder. Måste lära mig den riktiga kameran.

Måste hitta ett rikigt projekt. Det skulle ju kunna bli bra.

Runt och runt i cirklar, men alltid påväg någonstans.

2010-10-26T12:38:00.008+02:00

Det är inget fel på mitt jobb. Det är bara så att jag vet att det inte är det jag vill göra i resten av mitt liv. Jag älskar inte att gå till jobbet, det finns det nog ingen som gör varje dag. Däremot vore det ju fint om det kändes som man gjorde det någon gång då och då, man blir så väldigt trött annars. Det är inte bra för någon, man är alltid lite för trött för att bry sig tillräckligt. Det har tagit emot i snart 2,5 år. Nu tar det snart stopp på riktigt.

I december tar mitt vikariat slut och då tänker jag låta det göra det. Sen blir det två veckor i Thailand (exakt vart är fortfarnade ett frågetecken, det va visst inte så lätt). Efter det vet jag inte så mycket, både läskigt och skönt. Någonstans finns det väl ett jobb, här eller i stockholm.

I höst tänker jag läsa på Konstskolan i Stockholm ett år. Knasigt, antagligen. Men jag har inte släppt den tanken på 1,5 år och nu tänker göra som jag själv vill. Leva lite (mer än någon vecka i taget) Så nu vet ni , om det fortfarande är någon som läser (för vissa kanske inte helt oväntat, ni som har hört mig älta förr) .

Inväntar år 2011.

Lever på hoppet.

När hösten kommer och allt är försent

2010-10-12T22:31:00.006+02:00

Hösten orsakar för tredje året i rad en livskris(eller nått). Det här med 3-skift fungarar inte för mig, inte på hösten i alla fall. Har svårt att hålla reda på när jag ska vara vaken, när jag ska sova, när jag ska äta. Är vaken för mycket när det är mörkt och för lite när solen faktiskt kan titta fram.

Man blir trött när det är mörkt.

Nästa höst.

Så mycker jag vill säga som ingen vill höra
Men jag måste ha en läcka någonstans där allt rinner ut
För när jag får chansen så e mitt huvud tomt
Och alla ord har tagit slut

Om jag vägrar kan ni aldrig vinna mig.

2010-09-25T16:54:00.005+02:00

Vad säger man när rasisms är en del av Sveriges riskdag? När egoism återigen får flest mandat? När människors lika värde är mindre viktigt än mer pengar i plånboken? Eller när vår miljö åtsidosätts av människors egen bekvämlighet?

Ett hjärtlöst Sverige.

Egentligen skulle jag bara förklara min kärlek till Eva och Uno (det bästa sedan man uppfann morotsjuicen). I brist på Hjärtats ödliga slag på youtuben och pga spotify jävlas med mig...

Själen sjunger helt andra sånger som ingen annan hör.

2010-09-06T12:00:00.007+02:00

Konstaterar att sommaren är slut. Tror eventuellt den tog slut någon gång i början av juli, eller när var det ösregnet satte igång? Har inte varit ledig mer än två dagar irad på under sommaren. Ändå har jag hunnit till Stockholm, Göteborg och Småland. Aldrig har jag varit så sugen på att göra ingenting. Förr-förra veckan, 50-timmars veckan, veckan med alldeles för många dagpass gjorde mig trött, mer än trött.
Ett nattpass kvar sen är jag ledig resten av veckan, från och med kl 7 imorgonbitti. Förväntar mig att någon ska ta tillbaka min semsterdag och flexdag, det skulle inte va okej.

Inte haft så mycket tid att bara vara. Att bara vara har ofta blivit en tupplur i soffan. Mycket skönt, men en dag tar slut så snabbt och en ny börjar. Helt plötsligt är det september, har aldrig varit så glad över september. September är en bra månad.

jag önskar inget mer än att blåsa syre på mitt hjärta
för att det som brinner mycket ska brinna mer
men aldrig någonsin brinna ner

Too much in love to care

2010-05-22T20:40:00.003+02:00

Jag har drabbats av musikalfeber. Är så frukstansvärt ouppdaterad vad som händer på andra sidan atlanten. Givetvis har jag koll på att Brian d'arcy James är tillbaka i Next to Normal, att Everyday Rapture nu går på broadway och att Kate Walsh är med i nån pjäs. Allt detta vill jag se. Missar säkert massor även om det verkar ha varit ett ganska tam säsong på The Broadway. Måste besöka youtube och lindra min feber.

Saker jag har missat inkuderar detta:

En iPhone är alltid (ALLTID) bra att ha.

I'm just a girl with my head screwed on.

2010-05-21T15:40:00.003+02:00

Det går mot ljusare tider. Hallå sommar, jag älskar dig. I onsdags var sommarens första parkhäng med paj, islatte och mycket kramvänligt sällskap. I går somnade jag i samma park efter att ha delat en glass med fördelsedagsbarnet(hunden). Idag har jag ätit världens godaste lunch utomhus och gått en mysig promenad. Imorgon blir det gärdet med en hel del fyrbenta.

Det rullar på när det gäller skolan, praktiken och lägenheten. Inte så mycket kvar nu.
Uppdatering: Bara 4 dagar kvar på sista praktiken, väntar på svar från sista tentan, ett arbete kvar att läsa igenom en sista gång och skicka in, en mini powerpoint presentaion och två diskussionsfrågor, skriva kontrakt med de som ska hyra lägenheten, slänga ner böcker och annat skrot i källaren och köra resten till linköping, infinna mig på två seminarium (och säga nått vettigt).

Livet är inte helt fel. Snart dags för att ta en titt på säsongsavslutningen av Greys. Sjunka ner i soffan och bara existera

__________________________________

2010-05-02T11:06:00.003+02:00

Fakta: Ju mer jag har att göra desto oftare hamnar jag här.

Jag vill packa ner mig själv och mitt liv i några lådor så jag kan åka härifrån. Men innan den 4 juni måste jag: bli gokänd på en tenta som redan är skriven, plugga till och klara en annan tenta, skriva två arbeten, hitta två ventenskapliga artiklar till ett av arbeten och göra en powerpoint presentation, skriva två reflektioner, bli godkänd på tre praktikplatser, beställa ett examensbevis, ev gå på någon sorts examenscermoni, hyra ut min lägenhet och tömma den...frågan är om jag inte har glömt nått?

Fakta: Det här gjorde inte saken lättare.

Och även om jag borde stå...

2010-04-26T19:22:00.008+02:00

...så rämnar mina ben när jag går ändå.

Ursäkta jag måste få grubbla lite här. Lite offentligt utan krav på svar.

När jag gick i gymnasiet hade vi besök av någon tant från arbetsförmedlingen. Kan inte säga att jag minns exakt vad hon pratade om förutom att hon rekommenderade att man hade ett fast jobb vid 25 för att överhuvudtaget få någon pension. Det är i alla fall så jag kommer ihåg det. Det va i alla fall tillräckligt för att skrämma livet ur mig som redan hade någon sorts 20-års kris. Efter gymnasiet gav jag mig själv 2 år att komma fram till vad jag skulle göra, en utbildning. Jag höll mig till planen även om jag var långt ifrån säker, men det va det som kändes bäst just då.

Kan inte säga att utbildningen har varit fel, men inte heller en självklar rak väg (herregud, så naiv är jag inte att jag tror det finns). Jag har tvekat otroligt mycket, varit påväg att emigrera bara för att slippa, haft panik samt varit totalt nollställd och omotiverad. På nått sätt har jag hängt mig kvar och är nästan ute på andra sidan. Är allting glasklart och underbart? Nej, men jag är inte längre livrädd. Ibland tror jag till och med att jag kommer göra ett bra jobb.

Jag har letat efter nödutgången, men samtidigt vetat att jag aldrig skulle använda den. Däremot håller jag den fortfarande under uppsikt. För säkerhets skull.

Det var dagens ärlighet.

Här kommer allt ikapp, hjärtat slår dubbla slag.

2010-04-23T14:31:00.006+02:00

Lutar mig tillbaka i soffan med kaffe nummer tre och lyssnar på 10 sånger med Mia Skäringer för femte eller sjätte gången. Den där Mia Skäringer är ganska underbar. Såg hennes förställning Dyngkåt och hur helig som helst igår på Södra Teatern. Hon blandar humor med allvar så man gång på gång sätter skrattet i halsen. Man blir på nått sätt mer mottaglig för allvaret när humorn finns där, skrattar samtidigt som det knyter sig runt hjärtat.

Speciellt berörd blir jag när hon pratar om stafettpinnar med självförakt som tas över från en generation till en annan och när hon sjunger om det lilla glada barnet som kanske inte känner den glädjen som visas utåt. Fast jag blir berörd av hela föreställningen och jag känner mig på nått sätt tacksam att hon står där på scenen och berättar det hon gör. Ärlighet är bra.

För övrigt är Södra Teatern ett ställe jag gärna besöker igen (dock kanske med extra vaddering till stolen) och även Södra Kök & Bar för den delen. God vegitariskt krubb uppskattas alltid, det behövs i dessa tider när köttklister ses som en bra ide (vissterligen av några som i alla fall inte kommer få min röst).

There are no unsaveable souls

2010-03-31T18:09:00.004+02:00

Jag har en bildmapp som heter random i min dator. Lite av varje som inte passar in i någon annanstans, men som jag tycker är värt att spara. Den här bilden sparades visst den 26 september, 2009. Intressant.

"Jag är en sån där människa som behöver balans"

2010-03-28T20:18:00.005+02:00

22 april, då är det väl ändå vår?

Ska jag falla ska det finnas tid att falla fritt

2010-02-10T19:49:00.004+01:00

Kommer oftast ihåg att jag har en blogg när jag borde göra nått annat. Som att läsa igenom grupparbeten, men jag har inte ens lust att eknowledge their existence just nu. Däremot är jag ganska imponerad att alla har lyckats producera arbeten som en halv C-uppsats (om inte mer) i omfång på tre dagar. Fast jag föredrar kort och innehållsrikts framför en massa onödigt babbel. På nått sätt har jag lyckats bidra med nått vettig i alla fall, utan någon direkt motivation. Idag har autopiloten varit ur funktion och jag har kännt mig rätt så grinig. Kanske är det inte så lyckat att börja veckan med en tågresa kl 6 på morgonen, herregud kan de inte släcka ner lite så tidigt på morgonen (eller få tyst på mobilpratande tanter). Nästa måndag satsar jag på 1,5 timme senare, då kanske stålkastarlamporn känns mindre irriterande.

Under gruppens lärdomar skulle jag vilja skriva att det är skillnad på grupp och grupp, samt att regelbundna kaffepauser är ett krav om jag ska delta. Ett krav som inte fått samma självklara förståelse i min nuvarade grupp som i den tidigare. Detta är något som kan göra underverk. Slutsats: människor blir vettigare med åren. Kändes surt att behöva byta grupp, när det rullade på så bra. Blir alltid lite förvånad när jag märker att jag har svårt att hålla tyst och babblar på utan att tveka. När jag kan få va lite knasig utan att gör så mycket.

Förutom en viss trötthet på grupparbeten, en ganska påtaglig jobbångest och en stort behov av solsemester (antar att jag inte är ensam) har jag det ganska bra. Det är underligt vilka vändningar livet kan ta.

För när du säger det så tror jag dig.

1, 2, 3, 4

2010-01-05T23:14:00.004+01:00

Jag kan inte riktigt skriva om 2009 som jag skulle vilja, men det har varit en berg- och dalbana. Året tog slut på Skansen, högt där upp på toppen. En pälsmössa och otroligt bra sällskap, för att inte glömma fyverkerierna.

Låter Snobben tala för sig själv.

Jag vet vem jag är när jag är hos dig

2009-12-26T14:38:00.005+01:00

Just när lugnet infinner sig, det tog ett tag att varva ner ordentligt, är det dags att åka hem. Snart i alla fall. Det är svårt att befinna sig i nuet, jag är gärna lite före eller lite efter eller helt borta. Tankar på flykt...

Måste säga att det är bra att inte önska sig så mycket i julklapp, även fast jag inte gillar överaskningar. Det är lite kul att packa upp nått som man inte tänkt på att önska sig, men ändå blir väldigt glad för. Boken "Kjell" är årets fullträff:

"I radhuskvarteret där jag växte upp såg husen exakt likadana ut. I skolan hette alla fröknar Margareta. Ingen fick vara annorlunda och alla skulle va lika dåliga."

Så nu läser jag tre böcker samtidigt, kanske hinner jag läsa klart en innan året är slut. Då har jag bara läst tre böcker för lite i år. Note to self: Va lite mer realistisk när du väljer nyårslöfte.

Tankarna är på flykt igen, fast åt det bra hållet.

Lycklig och förvånad.

Jag lovar att den kommer att välta.

2009-12-11T23:28:00.000+01:00

With a little help from my friends

2009-11-08T16:29:00.003+01:00

Semestern är slut. 5 dagars ledighet, vilket kan va bra då schemat ser ganska speckat ut under de 3 närmsta veckorna. Tenta sista veckan efter två hela dagar föreläsningar, bådar inte gott för min studieteknik. Dessutom har jag lite svårt att komma tillbaka till verkligheten, mina tankar är på drift. Måste hitta nån sorts balans.

November är inte min favoritmånad eller jag kom väl fram till att det är starten på en rad månader som är mindre uppskattade. Man blir lite misshandlad av allt mörker som slår till. Sola solarium kanske inte skulle va så dumt som ljusterapi. Eller tända ljus...och julmusik.

What do you see when you turn out the light?

Min förlorade värld.

2009-11-02T13:00:00.001+01:00

Idag är allt upp och ner.

Happy days are here again

2009-10-29T15:27:00.004+01:00

"You're a little bit of a crazy, you know that?"
"Yeah."
"I like you."

Jag har The Jeans, The Haircut och The Väska. Bring on The Helg!

Once you start doing something, it’s difficult to stop.

2009-10-27T12:32:00.002+01:00

The Uppsats är inlämnad, vilket är väldigt skönt men även lite jobbigt. Nu måste jag ju förbereda mig för opponeringen som jag hade förträngt skulle äga rum. Det är svårt när min hjärna redan befinner sig i The Helg, tänker på The Haircut eller tänker på att måla om min skohylla. Vilka problem man har. Jag tror däremot jag kommer bli lite fattig efter den här veckan. Men The Haircut är min belöning till mig själv för att jag överlevt uppsatsen. Note to Self: Det kan bli dyrt när man tittar för mycket på Private Practice. Måste köpa nya jeans också, bara två par som är hela och inga jag skulle ha på mig på börsen. Seriöst stora problem. Sen håller jag tummarna för att mobilen överlever, den har nu utvecklat en lindrig funktionsnedsättning. Och så har jag börjat dregla över de där jäkla iphonerna. Kan man ha en ipod och en iphone utan att anses knäpp? Vilket egentligen inte skulle göra mig nått, tycker bara inte om att ha musiken i telefonen.

Ursäkta alla ytligheter.

Vill inte spela glad. Vill inte låtsas le. Vill kunna säga hur det är till dig

2009-10-12T10:38:00.003+02:00

”Jag blir så rädd när jag förstår att alla andra är normala. När jag förstår att alla andra klarar av det där jag inte kan[…]En främling bland främlingar.” (Heberlein, 2008, s. 104).

And I’m so sad but I got everything

2009-10-10T17:13:00.002+02:00

...I got more than almost everything

Why do I feel so small in a world I should be big and green and wild?
There are people who would lie to a child
Wish I could bounce like a ball
But I don’t get any time
It’s a hard fall

(Nya ord från geniet)

Bring me the rainbow

2009-10-07T17:39:00.005+02:00

Är det bara jag eller är det mycket svårare att förstå när saker blir rätt än när det blir fel. Eller så är det min vanliga negativa inställning som gör att det känns viktigare att lägga det som gick fel på minnet. Vad ville jag egentligen? Jo tydligen går det bra med uppsatsen...Who knew? Det är en av sakerna jag undrar hur det gick till, nått som kan vara bra att veta tycker jag för jag är ju inte klar.

Kören har äntligen dragit igång. Fröken Caroline har dragit till sig enormt mycket folk, kön sträckte sig ut på gatan och tydligen kunde alla inte komma in. Antar att det lätt blir så när man går och blir folkkär (och är allmänt underbar). Tur att jag var lite före de största massorna och redan har kör-kort och en då plats i kören. Jag behöver den, så enkelt är det. Skitkul och så opretentiöst det kan bli, fröken själv: "Jag är fan inte smart" (fast jag tycker hon är jäkligt intelligent ).

Jag lider av nördbrist, bara så ni vet. Måste vissa av er bo så långt bort. Tur att det inte är så långt kvar tills jag får skratta åt nerkissade ipods, svalda bollar och få drömmar som drömts chocker. Twist, twist and all that jazz.

"I am probably one of the stupidest smart people you will ever run across"

2009-09-29T22:28:00.004+02:00

Jag har inte sett Star Wars, min kunskap om Princess Leia är begränad till Vänner och 30 Rock avsnitt...men jag diggar för tusan Carrie Fisher.

AR: THE UNAIMED ARROW NEVER MISSES

2009-09-28T21:35:00.005+02:00

...men den kan hamna var fan som helst.

Handledningen gick bra idag. Hur det hände vet inte jag. Var nöjd över detta i ungefär en kvart. Blir förbannad på mig själv att det inte kan hålla i sig. Förlåt världen.

Såg Hairspray i lördags, den var okej. Ingen Mamma mia upplevelse, men publiken verkade klart digga den. Stående ovationer. Fina röster, jag gillar Jessica Heribertsson. Lite gåshud. Härlig dans, men jag ville ha mer. Den är klart rolig, Rolf Lassgård är ganska underbar och jag är tacksam för bilden av honom som Edna nästan raderar rollen han spelade i "Där regnbågen slutar" (vilket eventuellt är en av de mest ångest skapande filmer som gjorts). Dansen bland lakanen och "nästa gång kanske du ska använda snorkel" är en av höjdpunkterna.

Av någon konstig anledning (kan vara en gemensam nämnare) blev jag påmind om hur mycket jag gillade Cabaret på Stadsteatern. Har lyssnat på musiken idag fram och tillbaka på pendeln samtidigt jag lästa klart de sista sidorna i Wishful Drinking.

Imorgon är ännu en dag och den här tanten blir inte yngre, bara mycket äldre (i alla fall enligt facebook.)

Is highly amused that Carrie Fisher sign playbills in bubble letters.

2009-09-25T15:55:00.005+02:00

Herrejävlar vilken svacka det blev efter helgen, hade för kul helt enkelt. Lagom till nästa helg har jag studdsat tillbaka, verkligen passande. Men jag har varit lite produktiv idag. Uppsatsen är fortfarade helt rörig, antagligen för att jag har en förmåga att hoppa fram och tillbaka och skriva under tio rubriker samtidigt. Rationell, objektiv - not so much.Min hjärna producerar antingen ingenting eller allting på en gång. Jag är mest glad att jag har tagit mig från i stort sett ingenting till nånting. Nu tar jag helg från skiten fram till söndag. Handledning på måndag, så dår får jag se om jag är helt rökt eller bara lite lätt bränd.

Om jag nu överlever uppsatsen skulle jag vilja go a little crazy. Helt seriöst, vad gör folk v 44?

Shit I need to see:
- Wishful drinking
- God of Carnage
- Ragtime
- Hair
OBS! Repeat viewings of previously seen musicals would be highly likely to occur.

Give me a white high five

2009-09-18T09:57:00.001+02:00

There needs to be more of this shit.

They follow the scent of possibility

2009-09-11T16:21:00.005+02:00

“One belongs to New York instantly, one belongs to it as much in five minutes as in five years” - Thomas Wolfe

Once a day, don't you wanna throw the towel in?

2009-09-10T21:00:00.004+02:00

Seriously, endless fun.

I am slightly mad.

2009-09-09T21:07:00.002+02:00

She's gone.

2009-09-06T21:43:00.009+02:00

Efter mer eller mindre ha varit däckad av livets stora frågor hela helgen har jag insett att det bara är att ge upp (I'm so dramatic!). Meningen med livet är inte så mycket mer än att tugga i sig skiten medans man samtidigt planerar nästa exil till New York eller något mindre storslaget som att köpa nya (riktiga) penslar.

Eftersom jag äntligen har Spotify (tackar Emma) vet jag Raw at Town Hall nu finns. Så gå och lyssna.

Fucking Amazing!

I'll think about it tomorrow

2009-09-03T14:05:00.003+02:00

Känner av galenskapen idag. Den som är ganska mycket jag, men skär sig med verkligheten. Hade det varit så illa om man fortfarande sprang runt som en naivt lite barn och trodde att månen kunde plockas ner, bara man hade viljan. Antagligen eftersom jag inte äns kan ta mig själv på allvar när jag skriver det.

Fast idag tänkte att jag bara skulle lyssna på det jag vill höra. Trots att jag just snubblade över Höstens Vår och hört Helen sjunga "Nu äro alla drömbarn döda som födts ur vårens sköra lek...", inte helt okej en dag som denna. Kom av mig lite. Och så kan jag ju inte riktigt sluta lyssna.

Screw you, reality!

The Peppermint Twist

2009-08-28T16:04:00.006+02:00

...you put a little more mascara on and all your wishes come true and your troubles are gone.

(...eller så målar man en stol.)

Railroad Wings

2009-08-28T14:48:00.007+02:00

There's things you don't know you know

I thought anger told me what to do
With emptiness chasing me

(Patty Griffin)

Listen everybody, I'm afraid you didn't hear...

2009-08-27T22:33:00.006+02:00

...or do you want to see a crazy lady fall apart in front of you.

http://www.youtube.com/watch?v=jI9jQ95Nalc

Inte för att jag ska gifta mig men jag förstår känslan måste jag säga. Och det är bara torsdag.

Idag har jag spenderat pengar på några mycket nödvändiga (onödiga om du frågar andra) saker:

Det ekar i kylen (vem bryr sig när det finns kaffe och mjölk) och jag har inte köpt SL-kort, men jag känner ändå att jag har prioriterat rätt. Mia Skäringer får mig att storböla och House får mig att asgarva. Ibland väldigt viktigt.

Dags att fajtas om huvudkudden.

She's got a tune in her head that nobody knows.

2009-07-17T18:29:00.005+02:00

Why not simply give in and get on with living cause everyone knows you tried but somehow, something died on the way.

Gör vår ängslan oss till fega kräk?

2009-07-01T19:31:00.002+02:00

Antagligen.

Is cloudy my new clear?

2009-06-16T14:51:00.011+02:00

Så var man hemma igen och forsöker anpassa sig till vardagen. Trött fast jag sovit mycket, hungrig fast jag inte är riktigt sugen på nått och en aning emotionellt ostabil. Jag som nästan var redo att flytta ut på landet för att jag var trött på stan och allt oljud. Nu undrar jag hur, det är så tyst här. Känner mig som en bortskämd unge som "vill ha, vill ha, vill ha", fast jag vill "tillbaka, tillbaka, tillbaka." Jag väntar på att den rationella delen av hjärnan ska ta över. Att det alltid ska vara sån obalans.

Jag har svårt att på ett sammanhängande sätt beskriva hur underbar Next to Normal är. Det går inte komma ut oberörd, man känner sig isärplockad och ihopsatt på ett nytt sätt. Alice Ripley är intensiv. Mer intersiv än någon annan, men är aldrig för mycket. Enligt mig i alla fall.

Tror inte jag har varit så förälskad i en musikal innan jag såg den, lyssnat så länge på den innan det ens fanns en skiva och brytt mig så mycket om vem som tog hem bästa kvinnlig huvudroll på Tony Awards. Och ändå va allt så mycket bättre när man var där. Så kan alla börja lyssna på Next to Normal, så jag slipper känna mig så ensam?

Trying to fight the things we feel

But some hurts never heal

Some ghosts are never gone

But we go on, we still go on

And you find some way to survive

And you find out you don’t have to be happy at all

To be happy you’re alive

(There will be light)

Help me get my feet back on the ground

2009-05-21T19:57:00.006+02:00

Jag har seriösa problem med förändring. Praktiken är slut, men jag ville inte gå hem. Nu hade jag ju börjat trivas och blivit ganska fäst vid några personer. Motiverade personer. Uppmuntrande ord (som jag ska tro på en vacker dag). Tack och hej då. Studentens ostabila tillvaro.

Köpte en klänning på vägen hem och en tidning innehållandes intervju med ord som aldrig varit så sanna (terapi för själen).

Det finns ingen glöd, bara längtan

2009-05-17T17:55:00.005+02:00

Jag hatar att skriva inlämningsuppgifter. Det tar tid, blir aldrig som man tänkt sig och det är ett jävla jobb att få det att bli sammanhängade. Är usel på att offra tid för något som man måste göra och som jag dessutom är fullt medveten om att det inte kommer ge mig nått. Ja, förutom självförakt. Det är väl själva fan att jag aldrig kan göra nått i tid och att jag sitter och stirrar på ett arbete som är lika osammanhängande som strumporna i Caroline af Ugglas strumplåda (bra intervju förresten, återvinningsintervjun, klok människa det där).

Själv sorterar jag sorterar min strumpor, så att nått här i livet håller ihop.

Det är på minnena som vi lever

2009-05-11T09:38:00.002+02:00

Konsert i Berwaldhallen med kören. Helt plötsligt älskar jag Berwaldhallen på ett annourlunda sätt. Den har aldrig varit så vacker. Det är verkligen nått speciellt att känna sig värdefull bland 700 körmedlemar, fast man vet att det inte direkt skulle synas om man inte var där. Det är också en speciell känsla att hålla på att koka upp av värme och känna hur gåshuden klättrar upp för armarna.

Kunde jag skulle jag låsa i de där känslorna i en låda, som man kunde plocka fram när man behöver dem.

Vad lever människan av?

2009-04-07T13:03:00.003+02:00

Såg My Fair Lady i lördags (igen). Bästa föreställningen hittills. Mer energi än tidigare, så där så man vill gråta av glädje. När det känns så väldigt levande och nära. Det är ett nöje att se Helen sjunga när man tror hon ska lyfta från marken av ren energi. Som den där gången när hon nästan välte golvuret i Tolvskillingsoperan.
Alla verkade mer eller mindre galna. Jag skratta så jag grät under scenen med hästkapplöpningen. Det skattades en del på scenen också, Helen lyckades ganska bra med att få in skrattanfallen mellan replikerna. Medan Tommy stod med ryggen mot puliken och skratta. Ensambeln slogs med paraplyn i bakgrund.
Grym föreställning.

Det borde föresten vara förbjudet att ha röd dag på måndagar, vilket betyder att det inte blir nån kör. Behöver ju en regelbunden dos livsglädje och energi ju. Får försöka leva på den där extra kvarten vi fick igår, bra att Caroline inte är så noga med att dra över lite på tiden. Den 4 maj får vi inte gå hem för än alla låtar och stämmor sitter (sista innan konserten), det gör mig inget alls. Att gå med i kören är en den bästa investering jag gjort på länge, bästa terapin man kan få. Den mest uppmuntrande miljö man kan befinna sig. Inte så svårt att tänka sig en blå blå dag istället för ett brunt brunt tak. Dessutom vill man ju ge tillbaka när någon bjuder så på sig själv.
Roligt och lärorikt.
Självkänsla.

New York resa är bokad. Hur hände det? Skyller på Next to Normal, biljetter bokade. Äntligen ska jag få se den, den får för tusan hålla öppet till 9 juni.
Living on a latte and a prayer...

It's like an odd romance

2009-03-27T18:40:00.001+01:00

Flöt utan insikt. Motströms åt fel håll.

2009-03-20T19:57:00.003+01:00

När jag var liten ville jag bo som barnen i bullerbyn. Ville inget hellre än att åka hölass. Det har jag förstås fortfarande inte gjort. Skulle kanske inte vara så dumt att flytta ut på landet. Brukar få för mig det så där ibland. Kommer nog inte hända. Har ju sagt att jag inte tänker bo någon stans där det inte finns tunnelbana. Tunnelbanan är fruktasvärt ful i och för sig. För att inte tala pendeltågen. Illa luktar de med. Och allt oväsende. Tyst.

Då är det bra att man har iPoden. Även om det inte kommer något ljud ur den högra hörluren. Vad kan man vänta sig när sladden sitter ihop med tejp. Och en bok. Alla dessa livsöden. Direkt från verkligheten. Vrickar nog skallen snart på andra människors olycka. Kanske något att forska i. Det finns en historia i alla människor. Vart är du på väg?

Without a little lift the ballerina falls

2009-03-12T22:17:00.003+01:00

Jag är bra på att gräva ner mig i saker och ting. Begrava verkligheten för en stund. Ibland tycker även jag om att göra listor. Oftast för att jag inte vet vad jag annars skulle göra.

Lyckopiller:

Kören (75 min varje vecka som är garanterat fri från ångest, bättre ställe får man leta efter)

Mästarnas Mästare (Vem visste att det skulle va så kul att glo på en massa sportfånar? Får jag va deppig för att Emma Igelström åkte ut?)

30 Rock (Help me, Liz Lemon! You are my only hope)

Next to Normal (Broadway nästa! Finns inte en chans att jag missar detta)

[lycka]

2009-03-01T00:08:00.004+01:00

Ibland är livet f'r underbart i några timmar.

Det här blir mitt försvar

2009-01-23T20:12:00.001+01:00

I know you don't understand me. I don't understand me.

(that is all)

Today feels the same as yesterday and the day before

2009-01-15T18:48:00.003+01:00

När jag känner mig förvirrad, allmänt borttappad och redo att lägga mig ner och ge upp får jag ett extremt behov av att gå i affärer och titta på vakra saker. Fylla ut tomheten. Jag älskar Urban Outfitters, jeans och klänning för 300 kr. Jag är annars värdelös på att fynda.

Jag är inte värdelös på att sjkuta upp saker och ting. Procrastination sensation. Förra veckan sköt jag upp min examinationsuppgift tills sista dagen och tittade på 30 Rock istället. Mycket varmt rekomenderat (i alla fall tills man inser att det inte är så kul att skriva uppgiter på en dag). Just nu borde jag förbereda mig för seminariet i morgon, men youtube kom i min väg. Jag skyller allt på Heidi Blickenstaff.

The rain on the windshield took me away again

2009-01-01T20:33:00.005+01:00

Vad jag har lärt mig under 2008:

- Att det finns dem som alltid har haft "a quiet mind" och jag är inte en av dem.

- Det kan ta lång tid att komma tillbaka till verkligheten när man får vara riktigt lycklig.

- Fyra månader kan kännas som ett år om inte mer.

- Att det räcker med fyra stolar och en keyboard för att göra musikal (på Broadway). Dessutom så mycket mer än en musikal.

- Vampyrer kommer i alla olika former. Susan Blackwell är ett geni.

- När någon sätter ord på något man känner igen så väl är en underbar känsla.

- Att jag har massa barnsliga drömmar kvar i bagaget.

- Att man kan sakna någon man inte känner.

- Det är värt att sitta i regnet på Skansen när de mest underbara människor står på scen. (Tack för att ni passade en plats, en av årets höjdpunkter helt klart.)

- Alice Ripley skriver texter som får mig att tänka, ibland för mycket.

- Att Next to Normal kan orsaka galenskap

- Hur mycket jag än älskar allt som finns här, finns det en hel värld av underbara ting "over there".

- Att alla borde veta vilka Alice & Emily är.

- Den bästa terapi man kan få är genom musik, böcker och teater. Och någon som lyssnar på allt tjat.

- Man kan inte tröttna på Julia Murney.

- Man kan ändra sin åsikt en människa totalt.

- Att jag har lyssnat för mycket på vad andra tycker.

- Jag skulle behöva komma bort. Kan man fly från livet?

- Att jag dras mellan mitt behov av rutiner och att få göra vad jag vill.

- Att jag aldrig kommer bli nöjd.

- Att hur mycket man än vill kommer tiden inte stanna så man kan få ta de där extra andetagen.

Har säker glömt en hel del, ibland ser jag bara svarta hål. Vissa saker kan jag inte formuler, men det mesta är nog på plats. Vad har du lärt dig under 2008?

And I'll die to dance

2008-12-29T18:31:00.004+01:00

Damn, Alice Ripley. Fucking amazing. Need to see. Washington DC, anyone?

A little careless maybe.

2008-12-23T15:27:00.005+01:00

Jag har lite för mycket tid över här på landet. Hinner läsa böcker, lyssna på musikaler från start till slut och göra onödigt spellistor i iTunes. Spellistor med samma låt i olika versioner, det var då jag började inse att jag har för lite att göra. Du måste finnas/You have to be there spellistan messes with my head. Hur jag kan bli förvirrad om vilken version jag lyssnar på kan jag inte förstå.

Alla versioner av Chess gör underbara spellistor.

Jag har tappat min julkänsla och jag är ovanligt upprörd över att det inte finns någon snö på marken. Ge mig lite snö för tusan så man får bli lite glad. Skulle ha passat på att fira jul 24 november istället, då var det minsann snö så det räckte och blev över. Underbart.

Känner mig som Charlie Brown. Men var är Linus?

(Lights please)

Attraversiamo

2008-12-22T10:33:00.002+01:00

I didn't want to destroy anything or anybody. I just wanted to slip quietly out the back door, without causing any fuss or consequences, and then not stop running until I reached Greenland. - Eat Pray Love

Jag är alltid farsinerad hur man kan fastna för en bok så snabbt. En bok som dessutom skrämmer livet ur mig. Den gör mig förvirrad på samma gång som den gör saker och ting så mycket klarare. Kanske för allt är så självklart. Och oundvikligt.

Everything is perfect. Nothing is real.

Staring at the make believe stars on the ceiling

2008-12-14T21:42:00.004+01:00

Det finns mycket som måste göras. Som inte blivit gjort i helgen. Att sätta upp ramar håller mig ifrån att bli galen. Kan någon ge mig motivation till det som måste göras. Jag vill inte. Känner mig tom. Förvirrad att jag inte hittar dit jag borde. Tappade viljan på vägen.

Tomorrow is just a day away.

waiting for this moment to be free

2008-12-07T11:23:00.003+01:00

Jag älskar allt som är stadsteatern.

Såg Cabaret igår. Första akten var en aning långdragen, men mycket som var bra. Älskar alltid när det blir nått litet fel. Som när Helena Bergström slog till sin mikrofon och börjar skratta. Som i tolvan när någon glömde stänga hissdörren, jag lever för sånt. Samma förställning, men alltid nått som ändras. Mer levande än något annat.

Vakna Sally, festen är över!

Andra aken av Cabaret, helt underbar faktiskt. Sången spelar ingen roll om de bara kan förmedla, inte spara på krutet. Måste säga att jag fortfarande gillar Bergström. Hamlet på samma scen staratde ju kärleken till teater.

Ingen hör alla tysta skrik.

Mine is just a slower suicide

2008-12-05T19:38:00.001+01:00

Oh my..

It's quite a trick to tell the dancers from the dance

2008-12-02T22:08:00.009+01:00

The sensation that you're screaming, but you never make a sound.

Or the feeling that you're falling, but you never hit the ground.

It just keeps on rushing at you day by day by day by day.

You don't know, you don't know what it's like to live that way.

Like a refugee, a fugitive, forever on the run.

If it gets me it will kill me, but I don't know what I've done.

(Next to Normal)

Isn't that just kick-you-in-the-crotch, spit-on-your-neck fantastic?

2008-12-02T17:45:00.003+01:00

"Högskoleverket har vid sin granskning av Karolinska Institutets sjuksköterskeprogram på grundnivå funnit att programmet inte uppfyller kvalitetskriterierna och därmed beslutat att dra in examensrätten.
Alla sjuksköterskestudenter på Karolinska Institutet kommer, enligt högskolelagen 1 kap 11a§, ges möjlighet att slutföra sin utbildning som planerat och ta ut examen vid Karolinska Institutet."

Oh, how wonderful!
När man läser utvärderingen är den ganska spot-on på vad som varit galet.

A thrill of hope the weary world rejoices

2008-11-24T17:57:00.004+01:00

Så det verkar som om jag har klarat både farmakologin och patofysiologin. Har kommit undan igen. Där ser man.

Det är snöstorm. Trots att det inte är så mysigt när man får snö i nyllet eller halkar i trappor, så måste jag erkänna att snön lyser upp tillvaron en aning. Tända ljus och julmusik. Barnsligt mysigt.

Susan kan få läsa julsagor för mig när hon vill.

Fast allting rasar bara fint jag mår

2008-11-10T20:00:00.005+01:00

När man inte trodde det kunde bli rörigare så är det just precis det som händer. Detta kan inte vara möjligt. Jag har inte längre några förväntningar när en ny kurs startar. Ändå är det möjligt att få mig förvånad hur lite genomtänk så väl kursupplägg, föreläsare och praktikplatser är. Är det ett test för att pröva hur mycket ansvar vi tar och hur mycket drivkraft vi har för vårt kommande yrke? Sorry, men det går inte när man inte nått tillbaka. Redo att ge upp. Fly för att hitta en mening att gå upp på morgonen.

Var är alla människor som brinner för något?
Hur kan det vara okej att bara fortsätta på som man alltid har gjort?

Man ska alltid vara förberedd på att skit händer. Det gäller det mesta i livet, men jag behövde i alla nått jag kunde lita på.

Det jag vill skriva. Låter jag bli. Det går inte.

Songs are like tattoos

2008-11-09T17:32:00.005+01:00

Det här inlägget fick mig att gräva fram musik jag inte lyssnat på på ett tag. Musik kan får mig att förflyttas tillbaka i tiden på ett ögonblick. Ibland så starkt kopplat till en händelse, person eller känsla att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Idag lyssnar jag på Ainbusk. På fars dag.

Reality straight ahead

2008-11-05T20:23:00.004+01:00

Vaknade upp till Obamas tal imorse. Awesome!

Har spenderat 10 timmar i skolan, pluggat inför tentan imorgon, får mig att vilja hoppa framför tåget. Stundvis har jag dock känt mig mer angagerad idag än vad jag gjort på länge, kuggar jag så får jag skylla mig själv. Annars har jag lyckats hålla mig till ganska ytliga tankar, som vad jag ska ha på mig på fredag.

Utmanad av Disa. Tre saker.

tre saker som jag går i gång på:
underbara textformuleringar, bryggor, amerikanska bokaffärer.

tre saker jag inte kan vara utan:
ipoden, kaffe och datorn.

tre saker jag ångrar:
att jag va tyst, att jag tappade kontrollen, att jag inte vågade.

tre saker som gör mig glad:
Musik, barnfilm och förstående vänner.

tre saker som gör mig arg:
orättvisa, måsten, när folk inte passar tiden.

tre människor jag beundrar:
Susan Blackwell, Julia Murney, Alice Ripley (för jag kan inte röra mig uttanför min tillfälliga sfär)

tre saker jag skulle vilja göra:
bo i New York, vara mer kreativ, hitta en balans.

tre maträtter eller ingridienser jag gillar i köket:
fetaost, rödlök, tomat

tre tv-program jag ser:
Vänner, House, Grey's Anatomy

tre saker jag har med mig i livet:
barnsliga drömmar, en cynisk inställning till livet, ett evigt sökande

tre saker på önskelistan:
Seth's chatterbox intervjuer, "We could go back to Monkey Island" tröja, Wild Party playbill.

tre bloggar jag inte kan vara utan:
Only this: [blog]

tre bloggar jag utmanar:
till den som känner sig utmanad.

So I silently dream myself far, far away

2008-10-23T17:25:00.004+02:00

Kan någon ta mig tillbaka till verkligheten, det här funkar ju inte. Det är omöjligt att koncentrera sig i den gråa trista världen. Det känns som tiden bara drar förbi utan att jag är delaktig. Jag är fast mellan vad jag måste och vad jag vill, så typsikt mig.

Allting är så bra, men om det inte räcker då? Man ska inte tänka efter så mycket, man ska bara vara nöjd, man ska inte ifrågasätta. Verkligheten har inte plats för barnsliga drömmar.

Jag letar inte efter något perfekt, bara någonting.

Boomp3.com

Boomp3.com

It's hard to laugh when you're tired, uninspired

2008-10-20T17:25:00.003+02:00

Vissa dagar tror man att universum är ute eften en. När det redan börjar på natten, när man går upp för att stänga ett förnster och välter ner ett glas, som går i tusen bitar. Sådana dagar man tror att det är förläsning kl 9.00 när den börjar kl 13.00, när det inte finns kontanter i plånboken, bankomatkortet strular och man tvingas låna till en kaffe för att överleva en förläsning som innehåller mer information än vad som borde vara möjligt på tre timmar.

Det värsta är dock att spendera hemresan på pendeln utan musik för att man glömt ladda ipoden.

Oh, baby you must escape

2008-10-14T22:49:00.002+02:00

Det lutar åt att detta blir en sådan månad som man bara flyter igenom, riktningen bestämd av invanda mönster. Mönster som inte riktigt funkar, inte riktigt stämmer överen. Det har varit en dag när det mesta ifrågasätts.

Rulltrappan går åt fel håll och trappan är avspärrad, vart ska jag ta vägen?
Orden tar slut.

Welcome to the month of cocktober!

2008-10-09T20:55:00.003+02:00

blir du förvirrad av titlen?...lookie..

Julia Murney ladies and gentlemen...always classy!

Jag har köpt en ny dator, Fancy (she might have been born just plain white trash, Fancy was her name). Very shiny och jag blir typ bländad ljuset från skärmen, det är ett under att sett något på min förra dator. Dessutom kan jag inte understrycka tillräckligt hur skönt det är att ha ett "a" på tangentbordet igen och att jag slipper slå på mitt "n".

Allt som gör oktober roligare välkomnas varm.

[love]

2008-09-27T21:53:00.004+02:00

Så här är det, [title of show] kommer spela sin sista förställnig på broadway 12 oktober. Det är inte okej, en förolämpning mot alla som någonsin har haft en dröm. Tyck att jag är en tönt, men det är sant.
Save [tos], save broadway!

Kan någon i New York adoptera mig? Sverige har ingen broadway och ingen [title of show], fast snart finns det inte [tos] någonstans *pout*

New York! [you are that little girl with her wings unfurled flying again]

2008-09-07T22:15:00.009+02:00

Söndag kväll, borde gå och lägga mig för att orka plugga imorgon. Det känns som om det har varit fullfart de senaste veckorna. Slutade jobba den 22 augusti (en vecka med total trötthet, men tråkigt att sluta, tårar på tunnelbanan) och den 23 bar det av till det stora äpplet (and Broadway, Baby!). Efter en vecka tillbaka i skolan är jag nästan lika trött som för tre veckor sen...geez tiredess i tell you. Efter en vecka hemma saknar jag NYC, hallå jag va inte klar och mycket förtjänade repeat-visits.

Lördag, 23 aug
Vi åker från arlanda 10:40 svensk tid och landar på Newarks flygplats 13:10 eastern time. In till NYC med Shuttle (börjar skratta när jag ser en skylt det står "MERGE" på, du borde veta varför :p) och till 41st street vid Times Square där vårt hotell ligger (precis brevid RENT, sista föreställnigen idag people).
Litet och mysigt hotell, med trevlig personal.
Lämnar väskor och ut på stan för att hitta lite krubb. Mängde människor bara runt hörnet är en chock...geez, men inte så konstigt det är bara att ta sig förbi.
Okej så..Mat. Colony Records (där vi hittar två kända nyllen Pia Johansson och Mark Levengood, say what people? Svenska celebs i NYC).
Efter detta: In the Heights har som många andra musikaler lotteri för att vinna första radsbiljetter till ett sjuk bra pris (26,50$) och vad händer...vi vinner! Trots extrem trötthet efter 8 timmar flygresa och tidsskilladen är ITH en riktig upplevelse som får mig att vilja kunna spanska. Åk till NYC se den eller i alla fall fixa musiken. Do it!

Söndag, 24 aug
Börjar dagen med att gå upp mot Central Park, första side-stop kommer efter några gator, in på Virgin och köper två skivor (Side Show och alice ripleys solo skiva). Stannar i lite affärer innan vi kommer till Central Park. (Note to Self: det är inte lika lätt att hitta Starbucks på upper east side) . Sen blir det Guggenheim, mycket konstigt saker men vissa häftiga saker. Häftgast är ändå själva byggaden.

På kvällen går vi till Rockerfeller Center och äter glas. Me likey det stället.

Måndag, 25 aug

Shopping-dag. Ett och annat inköp blev det. 34 gatan: Old Navy. Payless Shoe Sourse. Macy's. 14 gatan: Urban outfitters.Vidare till Greenwich Village och dagens första höjdpunkt: Friends! apartment buildning.

Cut to: dagens riktiga höjdpunkt aka [title of show]! Okej försökte med lotteri, gick inte den här gången inte, så det blev en plats på balkongen. Vilket visade sig gå alldeles utmärkt för jag märkte knappt att det var mäniskor mellan mig och scenen. Detta är nu mera musikalen som äger min själ. Det är något speciellt är du skattar och förväntar dig roligheter, men helt plötsligt stannar det upp och det är allvar. Något som är så bekant. Underbart. Tack. I'm in love with all of them. Susan rules my world! Die Vampire, Die!

Tisdag, 26 aug

Detta är dagen jag tröttnade på turister och köer. Mycket folk är det överallt i New York och åka sighseeingbuss går smärtfritt, men ska du till Liberty Island och Ellis Island hittar man en samling turister utan dess like. Som tur var hade vi redan biljetter och slapp kö #1 i alla fall. Det bästa med Ellis Island är väggen med namn på alla som imigererat till usa. Imponerade.

På kvällen va det dags för RENT. Filmen är grym, men det är inget mot att se den live. "Without you" broke my heart. Tracie och Eden me likey. Inse RENT på Broadway finns inte mer.

Ondag, 27 aug
Mer Central Park. Strawberry Fields. Mer shopping. En av dagens höjdpunkter va George på Barnes & Noble. Letade efter Emily Skinners solo skiva men blev totalt förvirrad vad jag skulle leta under. Enter George "Talk to me, I'm George." och så blev jag en CD-skiva rikare. På kvällen åkte vi upp till observation deck vid Rockefeller Center. Gick mycket smidigare än Empire State Building (som vi åkte upp i förra gåmgen) och kan ma undvika långa köer ska man göra det. NYC på kvällen är vakert.

Torsdag, 28 aug

Shopping i Soho är bra shopping. J&R World Music är en grym affär, dessutom billig. Wicked på Broadway är ite lika bra som Wicked i London, trots samma Elphaba. Kerry Ellis kan bättre. arron Tviet är däremot helt grym, men efter vad jg redan hört av honom så förväntde jag mig inget mindre (Next to Normal, people! Find yourself a bootleg!)

Fredag, 29 aug

Sista heldagen i NYC. Jag var så trött att jag gick som i en dimma och frös medan mamma köpte väskor på Macy's till hela släkten. På vägen hem vaknade jag dock till liv när jag hittade flera afärrer med krimskrams. Köpte armband. Sista musikalen för veckan var Gypsy. Den var underbar, men vad förväntar man sig av Patti Lupone, inget mindre. Laura Benanti is pretty och så mycket mer än så. Sing out, Louise!

Lördag, 30 aug

Brooklyn Bridge.

The End - Vem följer med mig nästa år?

Nu ska jag sätta upp mina Playbills på väggen.

Flying solo is taking it's toll

2008-05-27T21:50:00.003+02:00

I'm drunk before dusk.

Jag går alltid sönder en aning när förändingar är runt höret.

Min motivation har varit helt usel på den senaste tiden. av mer än en anledning, för det måste alltid finnas något att skylla på.

Det är mycket som gör en människa. Det finns så mycket som betyder något men som jag inte kan få ur mig. Keeping me afloat.

Make me laugh...or make me cry

2008-05-01T23:08:00.006+02:00

Embrace. Enjoy the greatness. Stuff one will never see for real.

Side Show

Like a clown whose tears cause laughter
Trapped inside the center ring
Even seeing smiling faces
I am lonely pondering
Who would want to join this madness?

When the day is filled with shadows
That stretch into the night
I am filled with your sweet comfort
Like morning fills with light

The Wild Party

Maybe tomorrow it comes crashing down
Maybe next week I'll find another clown
Maybe I'll try to go a different way
But look who's sitting here today.

Next to Normal
(how are you broken?)

There was a time when I flew higher,
Was a time the wild girl running free would be me
Now I see her, feel the fire
Now I know she needs me there to share
I'm nowhere

Go ahead girl keep pressin' on...

2008-01-27T21:51:00.000+01:00

Det är beundransvärt att veta vad man vill...jag vet aldrig vad jag vill. Jag är däremot bra på att skjuta upp jobbiga/ångest framkallande saker. Imorgon börjar praktiken...idag har jag varit på panduro.

"I'll think about it tomorrow..."

Jag saknar fortfarande den där motivationen, det skrämmer mig. Jag vänder och vider men det glittrar aldrig till där bland de gråa stenarna. Jag står och stampar medans allt annat rusar förbi. Jag tvivlar.

What i'm i so afraid of, if I own today...

2008-01-21T22:40:00.000+01:00

Right now...this owns my soul..

I'm searching for comfort, a place to call my own
I'm scared of where I'm heading, when will this fear suside
When will i find the answers, to the questions in my mind
Why the sky is blue? Why my hearts the same?

Maybe I like it this way...

2008-01-20T22:56:00.000+01:00

Jag vill inte gå och lägga mig, vill inte gå upp imorgon. Vill inte alls.
Musikal är lika med emotions fokuserad coping, att ta semster från sig själv.

Har tappat min motivation någon stans där jag inte kan hitta den.
Do you color you lost and found, to make it bright?

Var ska jag börja leta, hur ska jag vet om jag hittar rätt.
Jag saknar.
Men vet inte vad.

Don't wanna live life under a cloud.

Wicked 28 och 29 september

2007-10-01T22:42:00.000+02:00

Teatern är för tusan gigantisk, men det märks inte av när man sitter på rad tre parkett.

"It's Ga-lina with a Ga..."

Dianne Pilkington som Galinda rock my socks. Hon var klockren, från hennes toss-toss under popular = hilarious, till hennes blick under Elphabas dans = heartbreaking. Hon stal showen den 28/9.

"We can't all come and go by bubble..."

Kerry Ellis är inte Idina. Kerry har däremot en häftig röst och en grym attityd under Defying Gravity och No good deed. Under hennes Wizard and I den 29/9 trodde jag hon skulle defy graity av ren energi, underbart.

London, baby

2007-10-01T20:01:00.000+02:00

Min födelsedags present det här året va en resa till London och att se Wicked. Oh greatness...Det tog hela 5 min för mig efter vi hämtat upp vårat bagage att spana en Wicked poster, den första av många. På tal om grönt på 3 dagar klämde vi in 7 besök på Starbucks...

27 september:
-Första kvällen i London tog vi en tunnelbane tripp till Picadilly Cirkus och spanade runt lite, teatrar överallt...Mamma Mia!, Spamalot, Les Mis osv.
-Vid Wicked vid Victoria Station, såg vi Oliver Tompsett (Fiyero) lämna sceningången. Oh my, han är inte kort. Och utan ett försök till stalking lyckades jag ändå känna mig som en stalker, när vi hamna på samma tunnelbana som honom därifrån...Undrar vad en musikalartist på West end får betalt?

28 september:
- Promenad till Kensington Gardens. Massa fina vovvar, de flesta okopplade men under full kontroll (mycket imponerad)
- Royal albert hall.
- Dress Circle vid Convent Grarden (väldigt mysigt område) vågar inte nog inte berätta hur mycket jag spendera där inne.
- St Martins Lane där jag spanade avenue Q och teatern där RENT remixed(vet inte vad man ska tycka om detta) ska sättas upp.
- Martin Ball (före detta Dr Dillamond) spanas på Starbucks, han hade väldens bästa blog med bland annat videos under Idina/Elphaba/London tiden som jag läst nu efteråt (...och jag har undrat vad han gör i en svensk reklam?)

Starbucks och RENT

- Oxford Street där vi möttes av äkta London väder...Regn i stora mängder, vi kunde ha behövt Madame Morrible vid det tillfället.
- Bond Street, mina stackars converse kände sig en aning obekväva på den extremt exklusiva gatan.
- Wicked för fösta gången på apollo victoria theatre

29 september:
- Köa för Wicked biljetter
- Portobello Road market, här va det mycket svenskar
- Shopping vid Convent Garden och en till sväng förbi Dress Circle och Starbucks mellan avenue q och rent.
- Wicked för andra gången

30 septbember
- Sightseeing, Big Ben, Westminister abbey, Buckingham Palace.
- Shopping längs Regent street

Sen var det tillbaka till verkligheten...

For the love of lyrics

2007-09-15T17:08:00.000+02:00

When you ask me who I am? What is my vision, and do I have a plan? Where is my strength? Do I have nothiong to say?...I hear the words in my head, but I push them away.

...we forget who we are, we can't see in the dark and we quickly get lost in the crowd

So go with your head or go with your heart, pull it toghter girl you're falling apart

2007-09-07T15:52:00.000+02:00

Så är jag här och skiver, vet ej varför, men jag har aldrig varit bra att hålla mig till ett ställe. Hur många på började "dagböcker" har jag inte. Hittar sidor här och där i bortglömda block och buntar med bilder...skiva och rita är aldrig nått som är planerat det bara blir.

Ibland känner jag mig som om jag är 5 och andra gånger närmare 40...eller kanske som ett barn som tänker för mycket. Det är har varit många nya möten på senaste tiden och det får i alla fall mig att grubbla, mer än vanligt. På mig själv, ja alltid lika ego. Vem var jag nu igen? Vad var det jag ville? Och det eviga...Varför?

Så underbart glad jag blev när någon sa "Jag vet inte änns om det är det här jag vill bli". Hemskt av mig, men det finns fler som inte vet. Det betyder inte att man inte trivs, att det inte känns bra, att man inte har kul, att det är fel. Så mycket ändras längs vägen.

Let's obsess shall we...

2007-02-25T00:50:00.000+01:00

Det stör mig att jag hade en dålig digitalkamera när vi var i New York. Ger det mig en bra anledning att få åka tillbaka? Vi kan väl säga det, när jag blir rik...så länge kan vi titta på de dåliga bilderna...YAY!

Pretty, det är bara synd att idioten till president ska förstöra det totala nöjet.

Platser som kräver ett återbesök eller två:

1. New York - För det räcker inte att bara åka förbi Gugenheim och Broadway är defintivt mer intressnat för mig nu än då. Bookshops och Starbucks!

2. London - Musikaler och marknad på Portobello road.

3. San Francisco - Cabel Cars och shopping.

Jag började på en lista med obesökta platser som fångar mitt intresse, men det blev för mycket och jag säger bara Australien står nog höst upp. Sydney antagligen.

Skuggor av grått

2007-02-12T17:03:00.000+01:00

Jag borde plugga, men det går lite trögt. Det har inte varit mycket nytt utan mycket jag känner igen, tack vare en och annan bra lärare. Jag fastnade i läsandet av bloggar och livejournals, människors insikter och tankar farsinerar mig. Det finns många smarta mäsnniskor, vilket i och för sig får mig att känna mig som en medelmåtta. Jag är långt från 20,0 smart och jag-kan-välja-vad jag-vill-med-mina-betyg smart.

Jag vill ha min KI-katalog, varför infinner den sig inte i min brevlåda? I och för sig kan man väl hitta det mesta och mer på hemsidan, men jag är barnsligt förtjust i kataloger. Jag skulle överleva länga utan min dator och internet, men att ha saker och ting i pappersformat är alltid att föredra. Du kan inte bläddra och ringa in på en hemsida.

Plugga var det i alla fall inte skirva onödigt babbel i bloggen. Ska bara anmäla mig till högskoleprovet, bättre sent än aldrig och det kan ju faktiskt bli snäppet bättre.

Quote:
"We all think we're going to be great. And we feel a little bit robbed when our expectations aren't met. But sometimes our expectations sell us short. Sometimes the expected simply pales in comparison to the unexpected. You gotta wonder why we cling to our expectations because the expected just what keeps us steady, standing, still. The expected is just the beginning. The unexpected is what changes our lives."

Onödigt

2007-02-11T20:05:00.000+01:00

Jag har fått för mig att jag verkligen behöver en iPod och det är inte bra, men den är ju så fin. Men nej det går inte för sig när man faktiskt har en fungerande mp3 och nej man får inte ta av sina spar pengar för att köpa en iPod, det är fel men så lockande. Fy på mig för min girighet.

Jag har i alla fall piffat till min blogg lite, fast det är ju bara fusk html är inte mitt språk.

Quote:
"I intend to fight like a girl, I'll let them kill eachother and then I'll be the only one left standing."

Ett självklart mål

2007-01-27T22:33:00.000+01:00

Att saker och ting inte är självklart verkar jag ha svårt att acceptera. Det finns inte en plan för livet och det skulle säkert inte funka om det fanns en. Jag har alltid beundrat människor som vet vad de vill, vad de måste göra för att komma dit och sedan fortsätta ha viljan att göra just det som de har drömt om. Ja, ett brinnade intresse och motivation för att kämpa för en sak. Det kanske inte är lätt för det, men jag känner ändå att det är något som jag skulle vilja ha, det där självklara målet.

Det där med teater och scenteknik har hållt i sig bra länge och det ända som står ivägen är väl egentligen oviljan att flytta till malmö för det utbildningen och det ständiga osäkerheten om hurvida jag kommer få jobb sen. Men har jag egentligen den rätta viljan när jag låter det stå ivägen? Jag bygger upp den där viljan men aldrig helt stabil, alltid med kryphål. Sedan kanske man förstör ett inresse genom att jobba med det. Jag har flera gånger varit helt bestämd att åka till malmö och bo där i de tre åren.

Sen helt plötslig men ändå inte uppenbarade sig yreket sjuksköterska för ett år sen kanske, det har ju funnits lite där i bakhuvudet ganska länge. Jag tvivlar inte för en sekund att jag skulle tycka om det och det känns betydande, du gör något för människor och det finns många vägar att ta inom yrket. Tyckte mycket om djursjukvården i gymnasiet, men var inte så sugen på att jobba med djur längre (många banor har jag varit inne på) men sjukvården i sig är ju kvar och den intresserar fortfarade. Jag är bara orolig att jag skulle vara bra på det, man måste ju ha ganska lätt för nya människor och många viktiga bollar i luften. Klarar jag det?

Det kvittar hur mycket jag hör det är bara att bestämma sig och så går det som det går, för mig är det ett kval som tar upp mycket av min tanketid. Det analyseras, våndas, och vrids och vänds. Nej det behöver kanske inte vara resten av mitt liv, men för mig är det ett viktigt beslut att ta och sedan kunna hålla fast vid ett bra tag framöver. Det går inte att bara knäppa med fingrarna och ha ett beslut serverat, jag vill inte singla slant eller blunda och peka. Jag vill se klart och tydligt vad jag vill och varför.

Och vad gör man när man är förvirrad och talar strunt, man citarar:

"What we are never change, who we are never stop changing." - Grissom (master of quotes)

Nöjd som tusan

2007-01-05T00:10:00.000+01:00

Den här julen var nog den bästa på många år, spenderad i småland. Det var länge sedan jag har kännt mig så lugn och tillfreds med allt, okej kanske tänkte jag inte på allt. Dagarna bestod av hundpromenader, tv:tittande (framför allt barnprogram som jag inte sett på ett tag) och att umgås. I det stora hela, njuta av tillvaron att inte gör så värst mycket och hör och häpna jag klättrade inte på väggarna. Var jag nöjd? Jo, det var jag alldeles underbart nöjd.

Nu är vi tillbaka i verkligheten och det här halvåret blir det nog inga roliga scenografikurser, kommer jag sakna. Jag slits mellan vad det är jag ska hålla på med, vad det är jag vill. Samtidigt känner jag att jag är på god väg att hitta ro i mig själv. Inte alltid, men oftare.
Vi får se vad det blir av det hela...

Vågen ska besluta sig...

2006-10-22T23:23:00.000+02:00

Livet, ja vad vill jag göra med det? Just nu känns det bara som jag läser massa kurser som jag inte vet om jag kommer få någon användning för (fast scenografin har redan gett mig ganska mycket). Jag har sagt att höstterminen 2007, då ska jag ha valt en utbildning. Det står väl mellan Scen-och teaterteknologi i Malmö eller Sjuksköterskeprogrammet (förhoppningsvis i Stockholm). Låter antagligen konstigt att välja mellan två så olika utbildningar, men det är vad min hjärna har sållat fram. Jag orkar inte välja fel än gång till, jag har inga krav på att det ska vara perfekt jag vill bara trivas. Det finns för och emot med båda. Oftast känner jag dock att jag vill ha ett jobb och en lägenhet, och bara leva. Gör jag så kommer jag ju vara hur gammal som helst när jag kanske har bestämmt mig för vad jag vill, men jag vet inte om jag känner mig tillräckligt motiverad för att skriva tentor hit och tentor dit. Som tur är har jag mer än ett halvår kvar...och den 30/10 börjar scenografikursen igen, jippie!

Lite sång och en garderob

2006-09-05T22:24:00.000+02:00

Jag är glad. Så lätt. Det känns ljusare. Så jag har inte löst alla väldsproblem(=egoproblem) än, men fan jag känner mig upplyft.

Jag ska gå med i alla kan sjunga kören. YaY. Det verkar riktigt roligt, ser fram emot det. Vi kanske kände oss lite unga, lite för lite gråhåriga och en aning okunning om gamla politiker. Meeen vi vet vem Helen Sjöholm är och musiken som kommer med det. Låter som det kommer finnas mycket musik att uppskatta.

Sen hade jag fått en gratis biljett till genrep av Graderoben på Stadsteatern (premär 8 sept). Hade inte direkt stenkoll på vilken det va, men jag blev glatt överarskad. Teater kan ha såndan konstig effekt på mig, samtidigt som den får mig att tänka så det knakar och man förvirrar sig själv. Kan den också få mig så upplyft och att allt känns så lätt, antar det är känslan av att ha sett något man uppskattat.

Saknad förståelse från mig själv

2006-09-02T00:26:00.000+02:00

"så blir man dömd en dag och människor som jag vi tittar bara på och känner oss så små..."

Vet inte varför just den raden utmärkte sig, cd:n är bortgömd. Det känns som jag hoppar och skriker på insidan. Det känns som om jag gör konstant fel, det är inte mycket som känns rätt i det jag göra. Det jobbiga är att jag inte vet om det verkligen är fel. Är verkligen allt så knasigt, är det helt på tok. Hur kan man känna sig så fel utåt när det en gång kändes så bra på insidan? När man tror att man hittar rätt och känner sig på plats. Helt plötsligt vandrar det iväg och man rammlar, och finner sig på marken med ansikten tryckt mot underlaget. Och man vill så gärna tillbaka dit glädjen var och man klättrar och klättrar men trappan uppåt är stängd och det är halt att klättra brevid.

Det känns så meningslöst, när man inte vet. När man inte har det färdigt på papper, när man inte vet om man kan slå tillbaka.

Jag vill gömma mig i en mörk salong där musiken är hög och det glittrar från scen. Men scenen borde glömmas bort och jag borde sluta gömma mig. Men jag älskar det, jag har kul på mitt gömställe. Även om det inte kan kallas mitt, så kan jag inte sluta låna det.

Att vara sig själv...

2006-09-01T22:26:00.000+02:00

Det är tydligen en hel vetenskap, för inte känns det som jag gjort rätt. Jag gillade de här nyare sakerna, kände mig mer på plats. Kände det här tycker jag om, jag har varit ute och cyklat på fel väg. Men det kanske inte va mitt, det är nog rätt.

Jag vill så mycket, men det mesta faller platt. Jag vill så gärna vara mig själv, men jag antar att jag blir någon annan.

Svårt att sluta bry sig vad folk tycker, det sätter en stor klump i vägen för mig. Men jag håller väl med det är därför de kommer åt mig. Ibland känner jag mig gul och blå på insidan efter de slag jag ger mig. Hålla tillbaka det, visa det. Och det faller alltid. Ojoj, att vara sig själv och samtidigt inte vara för mycket är svårt för mig. För jag är alltid för mycket i allt.

Bara för att jag blev väckt lite sent, behöver det inte betyda mindre för mig.

But, Let's clean out what was never mine.

Fösta radsbiljett till Mamma Mia = Lyckorus

2006-06-11T01:28:00.000+02:00

I går var jag extremt okonsentrerad på jobbet, för en gångs skull trött på alla dessa papper, men det blir kanske lätt så när man har första rads biljetter till Mamma Mia. Jag är som ett barn och det är ändå när jag försöker tona ner mig så att ingen ska behöva skämmas, men ingen kan få stopp på mitt babbel om strunt när jag är på sånt humör.

Eftersom jag slutade kl fyra och inte hade nån lust att åka hem imellan tog jag mig en tripp till Nordiska Museét för att titta på Greta Garbo utställningen som starta 2 juni. Det är härigt att se all dessa svartvita bilder. Hon ser så perfekt snygg ut. Självklart kunde jag inte hålla mig från att köpa två större vykort, fast jag vet att jag inte har riktigt plats för dem. Men Greta Grabo kan man väl alltid få plats med och affishen behöver sällskap. Jag inser att jag skulle inte ha några problem alls att fylla väggarna i en lägenhet.

Efter några turer med tunnelbanan och shushi ätande tog vi båten från slussen till Cirkus. Very nice väder vi har fått. By the way Cikus har inte respekt för folkmassor och värme, det kan ta sitt lilla tag att komma till ingång C. När man väl kommer till rad ett på parketten inser man hur nära man kommer sitta, definitivt så kommer man se skorna, det nya sättet att att värdera teaterplatser. Efter varningar om trikåer och platåskor sätter musiken igång och ridån går upp "Jag har en dröm...". Japp det är definitivt nära. Donna and the dynamos, jupp dem man väntar först och främst på, jag undrar vem som kom på deras "hälsnings-skaka på rumpan-dans". Från den till headbanger, herregud, vet man vad som kommer är det svårt att hålla sig för skratt, så ut att vara så för de andra två papporna också. hihi.

Jag älskar när Donna sätter upp borren mot Sam för att han ska hålla sig borta för att sedan gå och städa sin handväska. Vad ska man säga om Chiquitita och Dancing Queen annat att rekvisitan (de har mycket prylar under kundarna i den där sängen) och minerna är lika roliga fortfarnade. Vindruvorna flyger, bananerna me för den delan och vem skulle inte vilja gå till jobbet om man fick dansa så där och sen hoppa i sägen. De ser ut att ha jäkligt kul. Man vill liksom bara gå upp på scen och hänga på i ledet. Och sen Souper Trouper, jupp defintivt häftig morsa..."one performance only...det är allt vi orkar.." hihi.

Under "slowmotion" scenerna i Ge mig och Voulez-Vous förstår jag inte hur de kan hålla sig för skratt, det pågår en och annan konstigt dans där bakom ska jag säga.

Andra akten börjar och Donna bil rejält taffsad på av papporna, sånna saker man ser när man sitter där framme. hihi.

I alla fall fortsätter paradnummren. Ingen kan säga att "Väntar inte mamma på dig" inte är helt underbar och Pepparn med för den delen, jäklar vad han hoppar och Tanja är bara för cool. Just där efter känns det som om alla snyft låtar kommer oh det är defintivt många bra scener. Sofie och Sam, Donna och Harry (plus det grymma hattarna), Sofie och Donna, och sen Sam och Donna som leder fram till Vinnaren tar allt...ljuva sång...ljuva sista ton...Gunilla Backaman förtjänar varenda busvissling...hon e grym. Bara det förtjänar en guldmask, japp den gick dit den skulle.

När det är dags för slutnummren vill man inget annat än att resa på sig, en bit in i Dancing Queen går det inte att sitta längre, jippie ingen som ber mig att sitta ner. Hela cirkus står och Gunilla behöver inte göra "ställ er upp" gesten. Vill vi ha mer...? JAAA!!! Livet leker och man kommer väldigt nära när man väl ställer sig upp, jag tror det syntes att vi hade kul oh inte man man låta bli att spela "luft-piano/keyboard" när tillfället bjuds.

Alltid lika tråkigt att gå hem efter en sån här må bra föreställning, mina händer skakade så uppe i varv var jag.

Verklighet?

2006-04-01T01:04:00.000+02:00

Jag har en dröm, som ingen vet.
Den lyser upp min verklighet.
Om jag går i mörker, går jag ändå fri.
Jag kan finna vägen med min fantasi.

Dessa ord ringer i mitt huvud. Jag vet inte varför jag har så svårt att enbart leva i verkligheten. Jag har det skamligt bra, en riktigt bortskämd unge som inte saknar något. Jag har hoppet kvar att mitt liv ska bli som min fantasi. Jag är 20 år och jag lever knappt i verkligeheten, vad är det för fel på mig? Min negativitet släcker aldrig det där hoppet. Jag borde sluta att vara så naiv och skaffa mig en riktig utbildning. Det finns väl de som jobbar med något de inte känner för, varför kan inte jag det? Varför kan jag inte finna mig i att det antagligen inte kommer bli som jag vill?